Goa, Palolem

Farskprassad papayajuice, blandad fruktjuice, vattenmelonjuice och annansjuice.

Borja dagen med frukost pa stranden...

Ensamma pa grannstranden Agonda, och vi badade med delfiner! Det var typ 10 stycken som hoppade langs vattenytan. Ok, de var typ 50 meter ut, men anda:)

Battur pa kanalerna runt omkring

Underbara skaldjur! Hur god den indiska maten an ar, smakar lite annan mat valdigt gott nu!

Elin och Simon lyxade pa hummer!

Och aven pizzan var ljuvlig!

Detta ar underbara, exotiska och vaenliga asien. BBQ och drinkar, farskprassade juicer och frosseri i frukter! Allt pa stranden med sand mellan tarna och musik och vagskvalp i bakgrunden...

Nu har vi akt vidare och ar for tillfallet i Kochi, hors mer om det senare!
Kram

Tillsammans

Hej!

Äntligen har man fått träffa Johanna igen. Efter en lång resa möttes jag och Simon av två glada tjejer på tågperrongen klädda i fina saris, så himla kul var det.

Några dagar har nu gått och vi har fått se hur de har de här på sjukhuset i Aurad. Vi har fått äta massor av god mat och snackat massor…

Simon och jag fick även följa med ut i några byar idag. Oerhört spännande fascinerande men samtidigt väldigt tragiskt. Många av männen lider av stora alkoholproblem något som givetvis ställer till med stora problem då de eventuella pengar de har går till alkohol istället för familjen. Därför undervisades framförallt kvinnorna hur de skall kunna få ta lite eget ansvar och få in lite egna pengar till familjen och på så sätt även hjälpa männen med deras alkoholberoende.

Efter undervisningen fick vi även gå och titta på några vattendammar som har byggts upp med projektpengar för att hjälpa till i odlingsarbetet.

I fredagskväll lämnade vi sjukhuset för en nattbuss mot Goa. 16 timmar och 4 bussar senare samt väldigt trötta och varma var vi äntligen framme i Palolem! Nu ar det bara softa som galler...

Kram Erik och Johanna

Sjukskoterskor i Aurad!

Tankte att det far bli ett inlagg med nagra ord om sjukvarden har. Det finns sa mycket lidande, och ibland kanns det som att det inte finns nagot hopp alls. HIV ar sa mycket mer an en medicinsk sjukdom, det ar en social, familjar och ekonomisk katastrof och en dom som ofta leder till total utstotthet fran alla sammanhang man tidigare varit den del av. Forutom inneliggande vard av HIV-patienter for att stalla in dem pa bromsmediciner och bota deras olika foljdsjukdommar finns ett arbete mot byarna for att medvetandegora HIV i syfte att minska diskriminering och stigma. Det ar nagot av det intressantaste arbetet har och det ar just nu den storsta utmaningen: att komma at den utstotthet som foljer en HIV-diagnos.

Vi har ocksa varit med pa olika typer av radgivningar och patientutbildningar som halls har pa sjukhuset och det ar verkligen intressant for oss sjukskoterskor! Jag och Elin diskuterar massor kring halsa och hur det kan uppnas hos dessa patienter da kulturella ramar styr ens livssituation sa starkt!? Det ar en utmaning och det skapas i alla fall lite hopp i och med dessa individuella radgivningar.

Patienter i vantan utanfor sjukhuset.

Kan tyvarr inte visa nagon patientsal eller bilder pa patienter, men salarna skiljer sig fran hemma da det inte finns nagra skynken som avskarmar mellan sangarna samt att det ar valdigt tatt med patienter. Barn och vuxna vardas ocksa sida vid sida och alla vardas i samma sal oavsett kon och hur langt framskriden AIDS de har. Det kan vara jobbigt att se ett fortfarande relativt friskt barn vardas bredvid en aldre snart doende man med en vakande familj bredvid sig. Samtidigt ar man glad att de barn som faktiskt ar har far behandling till skillnad fran sa manga andra i byarna.

En mer positiv vard ar nar vi ar ute i byar for halsoradgivning till gravida kvinnor samt att uppmana dem att foda barnen pa sjukhus och inte i hemmet. Eftersom det regnat hela dagen fick vi ha halsokontrollen i ett Hindutempel. Nedan distribuerar vi folsyra och multivitamin till de gravida.

Patientklader pa tork utanfor sjukhuset.

Bade operationer av gra starr samt steriliseringar av kvinnor utfors har, bada operationera i lokalbedovning... efter 2 barn rekommenderar indiska staten sterilisering, annars har de inte rad med alla barn. och ogonoperationerna ar sa bra! manga i byarna blir blinda pa aldre dar och utan syn ar man bara en borda for familjen och helt oonskad av samhallet. Det ar sa haftigt att mota manniskor som far sin syn tillbaka!

Ssk Richard infor operationen.

Efter operationerna tvattas de sterila handskarna och hangs pa tork i fonstret for att sedan anvandas av stadpersonalen som skydd mot alla starka medel de anvander.

Nedan forlossningssalen, toppad med en fet vit baby pa vaggen over fonstrerna???

Och det var en forlossning idag med, sa arbetsuppgifterna varierar verkligen har.

Ha det sa fint och kul att du laste!

I morgon kommer Erik och Simon forresten och gud vad vi langtar! Kul att det hander nagot nytt och vi ar sa sugna pa beach nu, pa fredag aker vi till Goa.

Kram!

090909

Fantastiskt kul att uppleva en fodelsedag har i Aurad! Blev uppvaktad pa morgonen pa den gemensamma personalsamlingen med ett blomsterhalsband, nagot man alltid hanger pa manniskor man vill hedra har.

Elin vackte mig pa morgonen med god choklad! och pa lordag ska vi till en skonhetssalong har i gulbarga, ska bli riktigt spannande! nan ansiktsbehandling kan man nog hoppas pa tror jag. Godaste fodelsedagsfrukosten njot vi av sedan, pannkakor med granatapple och honung till, far nog bli en tradition...

varan snalla Ruckmini som hjalper oss med mat och sant

Sjukhuschefen och hans fru som ar ansvarig for HIV-projektet gav oss varsin Sari som vi lyckades arbeta i hela dagen! Blev sa glad, dessa saris var gjorda har i narheten med typiska monster for detta omrade.

Vi blir helt overosta med kakor och kex, de har kopt typ 20 olika sorter och stallt till oss, och vi vet inte vad vi ska gora med allt! sa eftersom vi "bara" ater typ 2 om dan forrutom alla kex har de fatt for sig att vi inte gillar sotsaker, vilket visade sig idag! Pa fikarasten hade de namligen kopt en tarta till mig utan varken fyllning eller frosting, efter som jag inte gillar sotsaker:)

Tankte passa pa och visa lite bilder fran byn ocksa. Den enda affar som finns ar denna kiosk med lite kryddor, ris och godis. och man kan faktiskt ringa internationella samtal om man har tur har vi upptackt! med viss publik dock, men anda!

denna bilden skulle egentligen legat innan den forra, kvallen avslutades med att jenny och annika kom och vi hade middag och at chokladbollar och svenskt godis och sa lag de over. mysigt slut pa 090909.

Jag vet inte mer vad jag riktigt ska saga om Aurad, folk har sina falt och lever av det de odlar eller koper i Gulbarga, med det finns liksom ingen riktig marknad har, tror att folk koper av varandra kanske.

litet smakprov pa sydindiska ratter kan jag ju avsluta med!! sa gott, 5 kr kostade en hel san dar tallrik..

Och TACK for alla sms, mail och Grattis via facebook!! Gor mig sa lycklig!

Kram Kram Kram

Helgen var helt underbar, vi har träffat andra svenskar! De är ett par tjejer som är volontärer i en skola i Gulbarga och vi hängde hela söndagen. En av dem är dessutom syssling med erik, så komiskt! Vi shoppade lite tyger som vi lämnat in och ska få uppsytt klänningar! Här ser ni när vi äter lite melon, granatäpple och ananas.




I fredags fick vi också komma hem till några i personalen som bor i byn här, och det var jättekul att se hur byn ser ut och spännande att komma hem till folk. Det har också flyttat in en amerikansk tjej till oss också så det är kul med lite fler människor att umgås med. Vi får så underbart god mat hela tiden, älskar alla sorters bröd man äter med goda röror till!
Indien är så mycket, mest är det fantastiskt. Men det är grymt intensivt och man pendlar ständigt mellan att känna glädje, frustration, inspiration och irritation. Glädje över alla härliga människor, roliga stunder och bra upplevelser. Frustration över språkproblem, alla missförstånd och att mycket tar så lång tid. Inspiration från alla vackra tyger och färger, den goda maten, de karismatiska människorna och spännande projekt. Slutligen irritation över alla som bara stirrar på en överallt. Hela tiden. Och man blir så upphöjd och eftertraktad som vit, vi har till och med varit med om ungdomar som ville ha våra autografer. Jag blir så arg och ledsen att vi har sån status bara på grund att vi har en vit hudfärg!


Här ser ni en bild från centrala Gulbarga och en bild från byn Bhopal Tegnoor där vi var och arbetade i idag.

I helgen ska vi bo i Gulbarga med de svenska volontärerna och se hur arbetet i skolorna och på barnhem går till där, ser fram emot helgen! Snart ska jag skriva lite mer om sjukvården här också, det är så mycket intryck hela tiden så jag vet inte var jag ska börja bara… nästa inlägg!

KRAM